Vattjom Vipers

Hoppsan, nu är det drygt ett år sen denna makalösa bloggen uppdaterades. Ja, vad ska man säga. Livet är inte lätt som blogg-periodare. Jag förstår att all ni Vipers- och Walter Sparrow-fans kanske tappat hoppet helt och hållet. Det skulle nog jag ha gjort.

Men här kommer i alla fall ett inlägg ändå, för Vipers lever ju fortfarande även om Walters tillstånd går att diskutera. 
Vipers avancerade trots allt till division 2 i våras och det är vi ju alla glada för. Säsongen som pågår har väl inte varit någon hit än så länge. 13 matcher har spelats, 2 vinster och 11 förluster och en fruktansvärt negativ målskillnad som jag inte tänker skriva ut här. Mycket sjukdom och skador har gjort att träningarna inte varit i den klass den bör vara för att man ska hänga med i denna serie. Tränare Flodin har dessutom tagit en timeout från tränaryrket och den gamle räven Håkan Berggren har tagit över. Vipers ligger dock inte sist utan det gör Hammerdal och det är bara ett lag som åker ur div 2 denna säsong eftersom Fränsta dragit sig ur serien. Detta innebär att när Vipers nästa helg åker på bortaturné med matcher mot Hammerdal (lördag) och Backe (söndag) så kan det i princip avgöras om det blir spel i div 2 eller div 3 nästa säsong. OTROLIGT VIKTIGA MATCHER!

 

Läget i laget då? Jo, stämningen är ändå ganska god. Skämt och skratt är det som hörs mest från omklädningsrummet när man strosar runt på hallen. Visst har det varit lite sura miner och diskussioner till och från pga att vinsterna lyst med sin frånvaro. Men i det stora hela så har Vipers en av seriens bästa laganda i grund och botten.

Jag har kontakter runt om i de olika div-klubbarna som jag snackat lite med. Nu i slutet av transferfönstret blir det förstås mycket snack om de olika värvningarna som klubbarna gjort. För det mesta har snacket på mina kontakter låtit såhär: "vi har fått in en kille som spelade i superligan för nåt år sen och så har vi plockat de bästa spelarna från Fränsta",
"nja du vet, vi har ju sammarbete med Granlo så de spelare som inte får så mycket speltid där, spelar med oss istället",
"2 fd granlospelare spelar med oss nu och så har vi värvat 3 stycken till som håller div 1-klass", osv osv osv

Sådär rullar det på, ena laget med värre värvningar än det andra och så kommer ju såklart frågan: Vipers då?
Svaret från mig blir något i stil med: Jo men visst har de väli fått in spelare. Du känner väl till den Martin Färnström? den rödlätte atleten som är uppväxt på Östavall-sågen. Mycket fart och fläkt och gör alltid sitt yttersta. Dessutom säger säkra källor att han dansat tryckare på aveny med Kim Nilssons första kärleks kusins bästa kompis, så visst finns det innebandy i pöjken!
   Sen har vi ju Mats Denkert, killen som blev med käring, hus och knodd här i byn och klickade minst lika bra med Vipers som med dem. Han var även modell åt unihoc för några år sen. Han bar det breda Unihoc-pannbandet konstant i 3 säsonger och sägs för detta ha fått riktigt förmånliga priser på hela unihoc´s sortiment.
   William "Hedenhös" Edenström är också ett starkt nyförvärv som visat att han är en spelare att räkna med nu och framöver. Dessutom var han ju med och uppfann självaste julen med de övriga barna Hedenhös och kan man uppfinna julen, ja, vad kan man inte då göra på en innebandyplan?
   Men Fredde Zetterqvist då? Målisen som ingen riktig vet åldern på. Ena stunden tror man att han nyss tagit studenten och andra så känns han som en 35-årig ordentlig man. Villan, bilen med dieselvärmare och avkommorna han har vittnar dock om att måste vara mer åt 35 än 19. Genomgo kille som bjöd bort alla sina matlådor för resten av året under en lagfest. Han gillar att klämma och känna på bollar så målvakt är perfekt för honom. 

   Värvningen alla talar om runt i landet är dock kontraktsigneringen man gjorde med Martin Östholm.........s brorsa Tobias Östholm. Oj oj oj.. Vilken blick för spelet, vilket lugn, vilken bollkänsla, vilket materialförråd, vilka svaga knän och vilket dåligt ölsinne. 

Visst, det är inga superligazlatanvärldsklassmikakohonen-spelare Vipers värvat men det är inte det klubben laget står för heller. Man står för glädje, vilja, utveckling och laganda. Skillnaden mot andra lag har Vipers värvat spelare som är på väg framåt, som har formkurvor som bara pekar uppåt samt har en jävla vilja och hjärta för laget. Det är sånt man behöver i ett lag och bara alla kan få vara skade- och sjukdomsfri så tror jag framtiden ser riktigt ljus ut för Vattjom Vipers.

 

 

Årets fattigaste månad är slut,
de hårt skuldsatta kan äntligen pusta ut.
Räkningar betalas och avslutas med ett glädje-bröl,
kanske detta skall firas med en after work-öl.
Sätta läpparna mot glaset, fyll munnen, njut och svälj,
koppla av rejält för det är ju trots allt löningshelg.

Walter Sparrow - din finne i arslet

  

 

    

Hallå där alla januari-goa lusläsare!

 

Jag vill börja med att be om ursäkt för att mitt föregående inlägg bara var bluff och bog. Min kontakt som gav mig uppgifterna om att Johan Dahlqvist skulle vara spelklar har jag givitvis läxat upp rejält och det senaste jag hörde om honom var att han precis kunnat äta mat i annan form än rinnande igen. 

 

Som ni förstår så var inte denna omtalade "Dala" med i matchen mot FBC Lo i söndags. Vipers klarade av att vinna med säkra 5-10 ändå. Om siffrorna hade speglat matchen skulle slutresultatet istället vara 3-15. Men nu blev det 5-10 och det innebär tre friska pinnar att vattjom ångar på i jakten på avancemang till division 2. Coach Flodin var till en början helt lyrisk över den idrottshall som matchen spelades i. Stora omklädningsrum, bra läktare, 6 st duschar och en finfin vattenblandare i omklädesrummet som man lätt kunde fylla vattenflaskan i. Det viskades om att den gode Flodin ringt fastighetsägeren för att få fram uppgifter om radonvärde och driftkostnad. Hurvida detta är fakta eller fabler kan inte ens jag svara på. Det fanns dock negativa delar med hallen och det var att planen var väldigt liten och golvet hade en väldigt studsande effekt. Så något arena-köp blev det inte för den högt uppsatte bankmannen Flodin. Alla trodde dock fortfarande att hallen var det mest positiva av Flodins tripp till Bollsta, men det visade sig att allihopa hade enormt fel. Vipers åt nämnligen på Frasses i Kramfors efter matchen och då var drömmarna om hallen som bortblåst direkt när Coach tog sin första stora tugga på sitt superskrov.

 

 

Onsdagens träning visade sig ha många överraskningar att bjuda på. Vem hade trott att den gamle puch-åkande Hampus "Hampe" Othzén skulle dyka upp för en comeback-träning? Att sedan Danne Nordin droppade in i omklädningsrummet efter en lång tids frånvaro var inte heller nåt man hade kunnat förutse. Danne mumlade något om beach 2014 medans han förgäves försökte kränga på sig de små strumporna som hans kära fru packat ner i sportbagen. Men flest hakor tappades ändå när Jonas "Törna" Törngren snubbla in anfådd som en Sankt Bernard-hund i 29 graders kvavt sommarväder. Tomassons epa hade tydligen skurit så "Törna" var tvungen att gå hela vägen till träningen från hans hem på nya Tuna Hus. Som tur var hade "Törnas omsorgsfulla mor skickat med hans bricanyl som flitit användes under träningen. Spelet på träningen såg stundtals bra ut och det ser relativt lovanda ut inför helgens hemmamatch mot Härnösand. 

 

 Folk har skymtat Johan Dahlqvist och Oscar Sjödin bland de smårunda bingotanterna på Friskis och Svettis i veckan. Detta är den bästa bilden jag fått in och den talar nog sitt tydliga språk, de var iaf inte där för att träna.

Man hinner inte mer än kliva av färjan innan det börjar hagla in rykten och nyheter om Matfors stolthet Vattjom Vipers. Jag ska samla på mig lite mer kött på benen om det som gått av denna säsong och sedan skriva en liten sammanfattning. Men det blir inte idag.

 

Nu har jag i stället den stora äran att få presentera det senaste nyförvärvet: Johan Dahlqvist!

 

I ett pressutlåtande klockan 15.58 idag så bekräftar Vattjoms tränare ryktet som gått ett bra tag nu.

- Ja, det stämmer. Johan Dahlqvist är nu klar för oss i Vipers, alla papper och diverse tråkigheter är nu på plats och Johan kommer att delta i söndagens bortamatch mot FBC Lo, säger den trötte men glade Flodin innan han avslutar samtalet med att gäspa högt i luren.

 

Johan Dahlqvist har den senaste tiden varit klubblös efter att han i somras bröt sitt kontrakt med division 2-laget Sundsvall City. Han är en stor och rejäl forward med bra teknik, smarta passningar och ett bra sinne för mål. 

"Dala" som den blonde audi-älskande stadspojken kallas har från December månad tränat med Vipers och det var väl väntat att övergången skulle bli bekräftat inom en snar framtid. Att det gick att lösa innan första matchen på vårsäsongen var perfekt enligt mig. Då får han komma igång i ganska bra tid ändå med tanke på att han inte spelat seriespel sedan i Mars förra året. Jag ringde upp "Dala" för en kommentar.

 

- Tack så mycket! Det känns riktigt bra faktiskt. Jag ville ju fortsätta spela innebandy men City var inte det laget som passade mig bäst. När sedan Vattjom hörde av sig kände jag att det lät väldigt spännande och efter x antal träningar så kändes det helt rätt att krita på. Jag vill vara med och hjälpa laget så gott jag kan i jakten på avancemang till division 2.

 

- Ja, absolut. Jag känner mig redo till 100%. Efter att ha varit ute å rest 2 månader i höst så kom jag hem tidigt i December och har kunnat träna stenhårt från dess förrutom en veckas vila efter en mindre operation som jag var tvungen att gå igenom. Jag har även köpt gymkort på friskis och svettis så jag har kunnat rehab-träna utmärkt. Allt har flytit på bra och nu är jag bara sugen att få springa ut på planen i Vattjoms fina ställ.

 

- Det är inget jag vill prata om här i media, det var ett mindre ingrepp och jag är helt återställd nu. Det är allt jag har att säga om det.

 

- Det blir till att käka kvarg med färska hjortron och snusa så mycket jag klarar av, säger en skrattandes Johan Dahlqvist innan vi avslutar samtalet.

 

Ja, nu återstår det att se om den tidigare pålitlige poängmakaren kan leva upp till förväntningarna som alla glada Vipers-fans har på honom. 

 

Efter att ha rotat lite i mina gamla arkiv så hittade jag denna bild på nyförvärvet Johan Dahlqvist och Vipers-backen Oscar Sjödin. Kanske Sjödin hade ett finger med i spelet när Dahlqvist värvades?

Tjääääna!

 

Jag är tillbaka, här, redo att smörja era osmorda krås. Alla undrar förmodligen vart jag hållit hus, vissa kanske tillochmed fruktat att jag trillat av pinn' men till er stora glädje eller möjligtvis besvikelse så har jag faktiskt bara varit på en välbehövd semester. 

 

"Varför?!" hör jag er skrika i kör bakom era datorer eller smarta yuppienallar. Jo, det finns en förklaring till detta.

Det var ett tungt beslut att ta en paus från bloggen alla var besatt av. Men det var många faktorer som spelade in när jag lämnade er, helt utan förvarning eller förklaring den där olustiga dagen i Augusti 2010. Jag ska med min ringa förmåga försöka få er att förstå.

Den främsta anledningen var att jag kände mig ensam. Visst, jag hade er, mina underbara läsare men jag ville känna kemin mellan man och kvinna. Hitta det där som alla människor innerst inne söker, Kärleken. När jag i mitten på Augusti fick nys om Tallin som utlovade stor chans till att hitta just denna kärlek som jag sökte så beslöt jag mig för att packa ihop min gamla Jofa-trunk med de saker jag trodde var viktiga och ge mig av till den fina hamnen i stockholm för att kliva på färjan. Nu var det ju inte så att jag bodde i själva Tallin utan jag bodde i en liten pittoresk** förort som heter Paldiski. Där träffade jag en förtjusande bastant kvinna vid namn Tamara som jag föll pladask för. Hon är en förtjusande varelse, vi gifte oss i ett Estniskt jakt-torn på Julafton 2010. Vi hade drygt två helt fantastiska år innan jag hittade henne i apburen tillsammans med clownen från den tillresta cirkusen som uppträdde på Nyårsafton 2012 där i Tallin.

Då var det bara att säga tack och hej. På nyårsdagen vaknade jag upp med jordens baksmälla men efter ett par liter värmd kondenserad mjölk, alltså kolasås, så kände jag plötsligt hur det började rycka i bloggfingrarna igen. Jag kom att tänka på Vattjom Vipers och skämdes över att jag inte hade någon koll alls på hur det gått för laget denna säsong. Efter 32 minuter stod jag och väntade på färjan hem till Sverige.

 

Övriga anledningar:

• Mammas blåskatarr
• Klimatproblemet
• Asyl

 

 

*http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Urinvagsinfektion/

 

**http://sv.wiktionary.org/wiki/pittoresk

Jag, Walter Sparrow, har varit inaktiv ett par månader nu p.g.a att det har varit lågsäsong i Vipers och jag har varit på en magnifik och givande semester.

Jag och ett särskilt antal utvalda ex-fruar till mig bestämde oss för att hyra en minibuss och en stor husvagn. Sen packade vi in ett dussin underkläder, regnponchos, 4 häften restaurangchansen och 23 kg Treo i vagnen och satt iväg mot det stora äventyret som de flesta tror finns bortom Sundsvalls kommun. Det var ett par mil utanför vår stolta drak-kommuns gränser som vi förstod att vi hade blivit lurade. För vi stiger in på en mack och jag går fram och köper min standardmeny: 2 grillade med räka, 1,5 liter cola, ett stycke av någon gemytlig kvällstidning och en dosa snus. I samma ögonblick som den söta expediten Olav skulle framföra vad detta kalas skulle kosta mig så kröp en obehaglig och rå känsla in min kropp. Det var något som inte stämde, något som jag inte gillade, något som var kusligt. Räksalladen var slut... Och inte nog med det, han skulle ha mig till att betala 532 kr för min standard meny. Då gick det upp ett ljus för mig. Vi var ju för fan i Norge. Jag högg tag i en gammal ex-fru vid namn Solejka och röt i så det spruta saliv ur munnen: JAG SA JU ATT VI SKULLE SVÄNGA HÖGER I RONDELLEN UTANFÖR CITY GROSS!

Det var inte så mycket att göra åt saken, äventyrslusten hade tagit samma väg som hela min månadslön, alltså rätt ner i fickan på en snål norsk och där skulle det få stanna. Så jag vände och körde hem för att ta in på Backetjärns Camping i Torpshammar. Där stannade vi 3 månader och hade det bra.

Efter att just ha skrivit en helt orimlig och påhittad histora så kom jag att tänka på Vipers. Dom har ju dragit igång säsongen igen. Det började med en uppstart den 8 Augusti, en heldag på lagret. Det var spända och förväntansfulla mannar som träffades klockan 12.00 den söndagen.

Coach började med att prata om den kluriga, men ack så viktiga mentala biten. Det bröt isen en aning men alla var pirriga för den praktiska biten. Första träningspasset var helt okej, lite ringrostigt men annars helt okej. sen en gnutta mentalt och teoretiskt igen innan den fantastiska maten kom. Det var Bacons och Antes madonnor som med en gnutta magi, kokat ihop en utsökt korvstroganoff. Till det serverades ris, knäckebröd och Mellanmjölk. Efter detta fortsatte coach med att prata vision och målsättning. Sedan var det dags för ett nytt träningspass, sen lite snack igen sen ett nytt träningspass. En härlig dag som slutade strax före klockan 19.

Onsdagen efter var det träning som inleddes med ett löptest i elljusspåret. Under den första minuten när vi var på plats så fick coach samma fråga cirka 3 gånger: Ska vi springa två varv?! Hela varv?!?!. Det lät som om det skulle bli en intressant tillställning. Alla tog sig i mål i alla fall så två varv var ingen omöjlig sträcka tydligen. Efter det drog vi till lagret för att ha en timmes träning. Det var riktigt varmt där inne och träningen höll inte så jättehög klass med tanke på att alla var slut efter löpningen.

Gårdagen erbjöd också en träning, lika varmt denna gång. Tror det är en medeltemp på cirkus 46 grader och luftfuktigheten går inte ens att mäta med dagens instrument. Så om du är snäll, snygg och riktigt rik så kan du få sponsra oss med pengar till luftkonditionering.

Vi har även anmält oss till en Cup i Timrå den 11-12 September. Det ser vi fram emot.

Känslan blir bara starkare och starkare ju närmare jag kommer omklädningsrummet. Jag slår upp dörren och nu attackeras jag av denna härliga känsla.

Där står han, med sitt gamla leende och sitt snygga och välvårdade skägg med tillhörande mustasch. Håret har han dragit bakåt i någon slags form av backslick, inte stilrent med det gör inget just nu. Han hälsar på mig och skiner upp. Min dåvarande neutrala min förvandlas snabbt till ett rejält leende och jag utbrister: Tjena DANNE NORDIN! 
Tillbaka efter sin svåra vad-skada sitter han i omklädningsrummet och är taggad för att göra comeback. 

En väldigt positiv överraskning tycker jag, och vem hade trott att det fanns mer överraskningar att vänta samma träning?.

Tro det eller ej men det fanns det! Andreas Hansén hade kommit över ett nytt träningställ som han visade upp under träningen. Han fick väl inte direkt någon positiv respons men hela laget fick sig ett gott snack iallafall.

Vad vi kom fram till var att linne, det har man inte på innebandyplanen. Så lågt har inte sporten sjunkit, ännu.

Så här såg Hansén ut denna onsdagskväll. Tyvärr så blev det för dragigt och han var tvungen att stå över torsdagens träning på grund av förkyldning.

OVER AND OUT// WALTER SPARROW

Kalkon 1:Vipers spelade match mot Sollefteå hemma i Sporthallen under Lördagen. Det började bra för Vipers som låg i ledningen de två första perioderna och spelade riktigt bra stundtals. I sista perioden slocknade allting, den som hittar mer än 3 bra saker i denna period gör det fruktansvärt bra. Varenda pass gick fel och om någon gick själv med bollen tappade man den på en gång. Sollefteå kom ikapp och gick till slut om när man gjorde 7-8 på ett vinkelskott. Så var de poängen puts väck! Men vi ska komma ihåg att detta Sollefteå vann mot Nordic i en match för några omgångar sen. Så det var absolut ett bra lag vi mötte.

Kalkon 2: Några av grabbarna i laget passade på att gå ut och roa sig på krogen efter matchen. Det var bra drag och allt var i sin ordning tills det var dags att gå hem. Då kommer en (snart) Säter-bo och ger sig på en i Vipers, han slänger ner vipers-spelaren i marken och skickar på han en spark mitt i ansiktet. Vakterna ser detta och sätter fart efter den misstänkte och får till slut tag i honom. 

Kalkon 3: Den sista och förmodligen största kalkonen. DET VAR TRÄNING I MÅNDAGS! MÅNDAG 15/2-10 VAR DET TRÄNING! Den halva av laget som inte var där kanske hade missat det?!?!  Det ska bli jävligt kul att se hur Vipers kommer klara sig i Division 2 när man har 10 spelare på träning, inte en enda målvakt.

Efter lite rotning i arkivet så hitta jag ett mycket intressant klipp som förklarar väldigt mycket varför vi är så dålig att prata på planen.

Här avslöjas Alle och Walles problem med snacket på planen, de är ju tränat att göra stumfilm. Då kan det inte vara lätt att plötsligt börja snacka massa på planen. 

Jag har bra kontakter i musikbranschen eftersom jag är en känd skribent som gärna skriver låttexter också. Så under åren har jag samlat på mig många goda vänner. En av dem, Joakim Thåström, kommer till Sundsvall i helgen för att ha konsert på lördag i Sundsvalls Sporthall och vi har ju match på lördag klockan 16.00 så jag tänkte höra med han om han skulle tänka sig att sjunga nationalsången före våran match. Jag lovar inget men det finns stor chans till att det blir så.

FÖRRESTEN! Det är ingen som vill köpa barnskoter eller? Det är en röd Polaris Pro X 120. Hade tänkt mig 7000kr för den. Måste få in lite snabba pengar så jag kan köpa nya innebandyklubbor. 

"Gud som haver barnen riktigt kär, se till mig som aldrig nånting lär" - Joakim Thåström.

W.S

Positivt var att Vipers fick rabattkuponger på Max i Östersund så laget kunde äta gott efter matchen.

Negativt var att osten på Bacons burgare inte hade smält.

Kikade runt lite i arkivet för alla Vipers-spelare och hittade en gammal reklamfilm som två spelare medverkar i, närmare bestämt Oscar Sjödin och Alexander Andersson.

Se och njut

Garanterad skratt-attack!

att Martin Wiig köpt en magisk klubba som göra att alla skott går i mål?

Hans Dahlström, Tommy Spjut och Oscar Sjödin har lyckas göra om sekretariatet till en modernare form av den välkända "ljugarbänken"** Det är ofattbart hur de kan sköta ett sekretariat samtidigt som de drar sina anekdoter. Den ena värre än den andra och de påstår att allt är sant.

Men nu till det viktiga, det som betyder något.. det är inte att Vipers fick med sig en poäng och det är inte de tre grisarna i sekretariatets historier... utan det är att Oscar Sjödin nu är frisläppt från sin avstängning som varat i 3 månader.

- Det är ju alltid tufft att sitta av en avstängning när man är oskyldigt dömd men man får se på de positiva sakerna, nu kan jag sköta sekretariatet utmärkt, säger en lycklig och skämtsam Oscar Sjödin strax efter frigivningen till bloggen.

Det har gått rykten om att det skulle bli fritagnings-försök och dylikt så Sjödin har haft en ständigt hård bevakning. Något fritagnings-försök blev aldrig av och det var nog lika bra det. Men glädjen från alla supportrar och lagkamrater gick inte att missa när Sjödin släpptes 1 februari 00.01. Det var folk som hade sovit utanför hans hus i flera dagar bara för att få vara först att se han komma ut i det fria. Det blev en stor maskeradfest av det hela med temat krig.

**= http://sv.wikipedia.org/wiki/Ljugarbänk