Vattjom Vipers

Hoppsan, nu är det drygt ett år sen denna makalösa bloggen uppdaterades. Ja, vad ska man säga. Livet är inte lätt som blogg-periodare. Jag förstår att all ni Vipers- och Walter Sparrow-fans kanske tappat hoppet helt och hållet. Det skulle nog jag ha gjort.

Men här kommer i alla fall ett inlägg ändå, för Vipers lever ju fortfarande även om Walters tillstånd går att diskutera. 
Vipers avancerade trots allt till division 2 i våras och det är vi ju alla glada för. Säsongen som pågår har väl inte varit någon hit än så länge. 13 matcher har spelats, 2 vinster och 11 förluster och en fruktansvärt negativ målskillnad som jag inte tänker skriva ut här. Mycket sjukdom och skador har gjort att träningarna inte varit i den klass den bör vara för att man ska hänga med i denna serie. Tränare Flodin har dessutom tagit en timeout från tränaryrket och den gamle räven Håkan Berggren har tagit över. Vipers ligger dock inte sist utan det gör Hammerdal och det är bara ett lag som åker ur div 2 denna säsong eftersom Fränsta dragit sig ur serien. Detta innebär att när Vipers nästa helg åker på bortaturné med matcher mot Hammerdal (lördag) och Backe (söndag) så kan det i princip avgöras om det blir spel i div 2 eller div 3 nästa säsong. OTROLIGT VIKTIGA MATCHER!

 

Läget i laget då? Jo, stämningen är ändå ganska god. Skämt och skratt är det som hörs mest från omklädningsrummet när man strosar runt på hallen. Visst har det varit lite sura miner och diskussioner till och från pga att vinsterna lyst med sin frånvaro. Men i det stora hela så har Vipers en av seriens bästa laganda i grund och botten.

Jag har kontakter runt om i de olika div-klubbarna som jag snackat lite med. Nu i slutet av transferfönstret blir det förstås mycket snack om de olika värvningarna som klubbarna gjort. För det mesta har snacket på mina kontakter låtit såhär: "vi har fått in en kille som spelade i superligan för nåt år sen och så har vi plockat de bästa spelarna från Fränsta",
"nja du vet, vi har ju sammarbete med Granlo så de spelare som inte får så mycket speltid där, spelar med oss istället",
"2 fd granlospelare spelar med oss nu och så har vi värvat 3 stycken till som håller div 1-klass", osv osv osv

Sådär rullar det på, ena laget med värre värvningar än det andra och så kommer ju såklart frågan: Vipers då?
Svaret från mig blir något i stil med: Jo men visst har de väli fått in spelare. Du känner väl till den Martin Färnström? den rödlätte atleten som är uppväxt på Östavall-sågen. Mycket fart och fläkt och gör alltid sitt yttersta. Dessutom säger säkra källor att han dansat tryckare på aveny med Kim Nilssons första kärleks kusins bästa kompis, så visst finns det innebandy i pöjken!
   Sen har vi ju Mats Denkert, killen som blev med käring, hus och knodd här i byn och klickade minst lika bra med Vipers som med dem. Han var även modell åt unihoc för några år sen. Han bar det breda Unihoc-pannbandet konstant i 3 säsonger och sägs för detta ha fått riktigt förmånliga priser på hela unihoc´s sortiment.
   William "Hedenhös" Edenström är också ett starkt nyförvärv som visat att han är en spelare att räkna med nu och framöver. Dessutom var han ju med och uppfann självaste julen med de övriga barna Hedenhös och kan man uppfinna julen, ja, vad kan man inte då göra på en innebandyplan?
   Men Fredde Zetterqvist då? Målisen som ingen riktig vet åldern på. Ena stunden tror man att han nyss tagit studenten och andra så känns han som en 35-årig ordentlig man. Villan, bilen med dieselvärmare och avkommorna han har vittnar dock om att måste vara mer åt 35 än 19. Genomgo kille som bjöd bort alla sina matlådor för resten av året under en lagfest. Han gillar att klämma och känna på bollar så målvakt är perfekt för honom. 

   Värvningen alla talar om runt i landet är dock kontraktsigneringen man gjorde med Martin Östholm.........s brorsa Tobias Östholm. Oj oj oj.. Vilken blick för spelet, vilket lugn, vilken bollkänsla, vilket materialförråd, vilka svaga knän och vilket dåligt ölsinne. 

Visst, det är inga superligazlatanvärldsklassmikakohonen-spelare Vipers värvat men det är inte det klubben laget står för heller. Man står för glädje, vilja, utveckling och laganda. Skillnaden mot andra lag har Vipers värvat spelare som är på väg framåt, som har formkurvor som bara pekar uppåt samt har en jävla vilja och hjärta för laget. Det är sånt man behöver i ett lag och bara alla kan få vara skade- och sjukdomsfri så tror jag framtiden ser riktigt ljus ut för Vattjom Vipers.

 

 

Årets fattigaste månad är slut,
de hårt skuldsatta kan äntligen pusta ut.
Räkningar betalas och avslutas med ett glädje-bröl,
kanske detta skall firas med en after work-öl.
Sätta läpparna mot glaset, fyll munnen, njut och svälj,
koppla av rejält för det är ju trots allt löningshelg.

Walter Sparrow - din finne i arslet